Svensk EU-politik

Igår skrev Göran Eriksson om svensk EU-politik i SvD, en liten krönika om hur debatten börjar ändras i Sverige. Både den EU-kritiska och EU-positiva sidan börjar nyansera sina respektive ståndpunkter, det börjar bli en förskjutning i debatten från att diskutera Sveriges roll i EU till att diskutera EU:s roll i Sverige. Både Miljöpartiet och Moderaterna börjar nyansera sina respektive inställningar till EU och diskutera vad EU kan göra för oss och inte bara vad vi kan göra för dom. Frågan är om Socialdemokraterna kommer att följa i samma fotspår. De är ju officiellt positiva, men har inom de egna leden enhel del kritiker.

  Det jag har funderat på är varför så många från den socialistiska sidan är så fientligt inställda till EU, när det egentligen är dom som kan dra nytta av projektet i dess nuvarande form. Det finns en potential för kollektiv likriktning och socialistisk rättvisa inom ramen för EU-projektet, eftersom ett fåtal människor kan organisera sig och på så sätt leva ut sina fantasier på bekostnad av den individuella friheten i en liberal bemärkelse. Det finns en anledning till att Margret Thatcher var fientligt inställd till EU...